Tisdagen den 16 september
43 elever från klass 8b1, 8b2 och 9a1, Tyringe Skola samt tre lärare, en förälder och en elevassistent samlades vid skolan kl 15 för att åka bil till Sturup. Vi var alla lite spända inför resan. Både för flygresan, eftersom flera inte flugit förut eller inte varit iväg utan föräldrar, och inför besöket i koncentrationslägret, så kändes det lite obehagligt och oroväckande.
Vi åkte med Wizzair till Katowice, som ligger på 50 kilometers avstånd från Krakow. Valet att flyga gjorde vi eftersom vi har en rullstolsbunden elev som omöjligen kunde transporteras långa sträckor med buss och det var viktigt att alla i klassen kunde följa med. Flygresan gick bra och busstransporten in till Krakow och hotellet tog lång tid ca 2 och en halv timme pga av vägarbeten och mycket trafik. Väl framme på hotellet inkvarterades vi, vår medhavda kvällsmat åts och efter lite spring kom vi alla till ro.
Onsdagen den 17 september
Samling i lobbyn 07.00 för gemensam frukost. Hotellet hade ett stort utbud på frukostbordet. Här fanns något för alla och hotellet hade ansträngt sig för att även erbjuda variation för vår glutenallergiker: flingor, bröd, frukt och sötsaker. Vi blev alla nöjda och mätta. Tom kaffet var OK!
Kl 8.00 hämtades vi med buss, av vår guide för dagen; Magdalena, för att skjutsas till de judiska kvarteren. Pga vägarbeten (det grävdes och borrades, asfalterades och lades sten i stort sett i varje gathörn) så fick vi gå sista biten. Det var en skön promenad och inte så långt, men tyvärr blev vi något nedkylda av det täta duggregnet, som aldrig ville sluta. Ytterligare en guide slöt upp på plats och vi delades i två grupper – vår tur kunde börja!
Samling i lobbyn 07.00 för gemensam frukost. Hotellet hade ett stort utbud på frukostbordet. Här fanns något för alla och hotellet hade ansträngt sig för att även erbjuda variation för vår glutenallergiker: flingor, bröd, frukt och sötsaker. Vi blev alla nöjda och mätta. Tom kaffet var OK!
Kl 8.00 hämtades vi med buss, av vår guide för dagen; Magdalena, för att skjutsas till de judiska kvarteren. Pga vägarbeten (det grävdes och borrades, asfalterades och lades sten i stort sett i varje gathörn) så fick vi gå sista biten. Det var en skön promenad och inte så långt, men tyvärr blev vi något nedkylda av det täta duggregnet, som aldrig ville sluta. Ytterligare en guide slöt upp på plats och vi delades i två grupper – vår tur kunde börja!
Bild tagen i Judiska kvarteret.
Guiderna talde god svenska och den två timmar långa turen var mycket givande ur historisk synpunkt. Vi fick historisk bakgrund till uppkomsten av de judiska kvarter
och guiden berättade också att dessa kvarter varit inspelningsplats för speciella scener i bla ”Schindlers List”. Vi fick besöka en synagoga, där alla våra killar fick låna och bära obligatorisk kippa på hjässan. Vi besökte också en judisk kyrkogård, där vi fick förklaring till varför judarna lägger stenar på anhörigas gravar, istället för blommor och varför gravstenarna så ofta har djursymboler. Stenarna symboliserar judarnas långa vandring ut ur Egypten och djursymbolerna visar på den avlidnes egenskaper; lejon kan på så vis tex symbolisera mod eller styrka. Vi fick tillfälle att ställa frågor och lärde oss bla att det innan andra världskrigets början bodde ca 80 000 judar i Krakow att jämföra med siffran 800 idag.
Minnestavlor, utanför synagogan. Vår guide Magdalena .
Eftermiddagen spenderades med karta i hand och i grupper om minst tre, på fri
hand. Vi besökte gamla stan, de gamla tyghallarna, som idag är fyllda av försäljningsstånd, och Maria kyrkan. (som du kan se på bild nedan)
Några av oss shoppade i den stora, fyravåningar höga, gallerian, som låg bredvid den gamla järnvägsstationen. Här såg man tydligt kontrasterna mellan gammalt och nytt; Gamla byggnader i kontrast mot nya, moderna. Våra guider hade tidigare under dagern förklarat för oss varför så många hus, i dåligt skick, stod övergivna. Efter kriget visste man inte vem som ägde husen, eftersom många kontrakt och andra dokument försvunnit under krigsåren. Staten sålde ut några av husen för en ganska billig peng till nya ägare och de nya ägarna la ut många pengar på att återställa husen i ursprungligt skick. När husen var färdig renoverade steg de rättmätige ägarna fram och krävde sin rätt till husen. De nya ägarna fick lämna sina hus och förlorade sin insats. Därför står så många hus
övergivna, ingen vågar renovera dem, eftersom rättsystemet inte skyddar de nya ägarna och deras investeringar.
Torsdagen 18 september
Samling för gemensam frukost 07.00 och avfärd till Auschwitz-Birkenau kl 08.00.
Vi började med att besöka Auschwitz. Vi hade förbeställt den långa, guidade turen och hela besöket tog ca två och en halv timme. Åter igen delade vi upp oss i två grupper och lotsades runt av två mycket duktiga guider som talade väldigt bra svenska. För oss var det viktigt med svensktalande guider, så att alla elever och vuxna kunde få ut så mycket som möjligt av besöket och känna sig bekväma med att ställa frågor utan att behöva tänka på ett annat språk.
Samling för gemensam frukost 07.00 och avfärd till Auschwitz-Birkenau kl 08.00.
Vi började med att besöka Auschwitz. Vi hade förbeställt den långa, guidade turen och hela besöket tog ca två och en halv timme. Åter igen delade vi upp oss i två grupper och lotsades runt av två mycket duktiga guider som talade väldigt bra svenska. För oss var det viktigt med svensktalande guider, så att alla elever och vuxna kunde få ut så mycket som möjligt av besöket och känna sig bekväma med att ställa frågor utan att behöva tänka på ett annat språk.
Auschwitz
"Dödsmuren!-avrättningsplats.
Efter lunch åkte vi till Birkenau, där guiderna mötte upp. Även här hade vi den långa guidningen och åkte inte tillbaka till hotellet igen förrän ca 15.30.
Först ute på Birkenau insåg vi alla hur enormt stort som utrotningslägret var. Vi såg järnvägsrälsen som ledde in till området. Guiden berättade hur man delade på familjer - pappan fick gå ut till vänster för att arbeta och mamman med barnen skickades till de underjordiska kamrarna för att tvättas, få håret avklippt och sedan gasas ihjäl. Där mådde vi alla väldigt illa och kände riktigt hur nära historien vi var, hurdant helvete det var för dem som fått biljett hit till Auschwitz 2 eller Birkenau. Vi såg också de stora baracker där de internerade bodde under de hårda vintrarna, där varken isolering eller hygien fanns. Medmänsklighet eller empati fanns inte någonstans!
Först ute på Birkenau insåg vi alla hur enormt stort som utrotningslägret var. Vi såg järnvägsrälsen som ledde in till området. Guiden berättade hur man delade på familjer - pappan fick gå ut till vänster för att arbeta och mamman med barnen skickades till de underjordiska kamrarna för att tvättas, få håret avklippt och sedan gasas ihjäl. Där mådde vi alla väldigt illa och kände riktigt hur nära historien vi var, hurdant helvete det var för dem som fått biljett hit till Auschwitz 2 eller Birkenau. Vi såg också de stora baracker där de internerade bodde under de hårda vintrarna, där varken isolering eller hygien fanns. Medmänsklighet eller empati fanns inte någonstans!
Upplevelserna av dagen var starka. Även om man har förförståelse, har sett bilder och dokumentärer om lägren tidigare, så kan man inte förbereda sig på de känslor
som griper tag i en när man väl är på plats. Bilder på fångar, föremål som tillhört dem som varit fängslade i lägret, tanken på att människor gått där vi nu gick, på väg mot gaskammaren, fick oss att känna sorg och till viss del ilska. Känslan av förvåning infann sig också när vi pratade om de människor som idag förnekar att förintelsen hänt. Hur kan någon förneka detta brott mot mänskligheten?
På bussen hem diskuterade vi vad vi upplevt under dagen. Finns det många i vårt närsamhälle som har främlingsfientliga åsikter och vad kan vi göra för att påverka?
Vi kommer alla, för alltid, att bära med oss minnen från Auschwitz-Birkenau. För att påverka vår omvärld och föra historien vidare, för att något liknande aldrig ska upprepas igen, kan vi bidra med att dela med oss av våra upplevelser och känslor från Auschwitz-Birkenau. Vi kan berätta vad vi upplevt under vår resa.
som griper tag i en när man väl är på plats. Bilder på fångar, föremål som tillhört dem som varit fängslade i lägret, tanken på att människor gått där vi nu gick, på väg mot gaskammaren, fick oss att känna sorg och till viss del ilska. Känslan av förvåning infann sig också när vi pratade om de människor som idag förnekar att förintelsen hänt. Hur kan någon förneka detta brott mot mänskligheten?
På bussen hem diskuterade vi vad vi upplevt under dagen. Finns det många i vårt närsamhälle som har främlingsfientliga åsikter och vad kan vi göra för att påverka?
Vi kommer alla, för alltid, att bära med oss minnen från Auschwitz-Birkenau. För att påverka vår omvärld och föra historien vidare, för att något liknande aldrig ska upprepas igen, kan vi bidra med att dela med oss av våra upplevelser och känslor från Auschwitz-Birkenau. Vi kan berätta vad vi upplevt under vår resa.
Dagen avslutades med gemensam middag på hotellet.
Fredagen den 19 september
Samling 06.00 för gemensam frukost och därefter avfärd kl 07.00 till Dzialoszyn. Det var dags att besöka vår kontaktskola.
Bussfärden var lång, ca 3 timmar, och lugn, eftersom många passade på att vila sig en stund.
Väl framme hälsades vi välkomna av en mindre välkomstkommitté bestående av
några elever, lärare och skolans rektor. De var formellt klädda och hade förberett en guidad tur på engelska för vår skull. Det var eleverna som guidade. De berättade om skolan och dess grundare Marie Curie och visade oss runt i olika lokaler. Standarden på skolan och dess material skilde sig nämnvärt från det vi är vana vid. Nu är vi ju väldigt lyckligt lottade i Tyringe, som har en nyligen renoverad skola, med fina, moderna lokaler och hög standard på teknisk utrustning.
Efter rundturen på skolan åkte vi gemensamt till ett mindre slott i närheten, som återuppbyggts efter kriget och nu utgjorde stadens kulturhus. Vid ankomsten mottogs vi av elever som målade polska flaggan på våra kinder (själva hade de svenska flaggor på sina kinder) och därefter bjöds vi på en lättare fika, bestående av goda, polska bakverk och kaffe eller the. Sedan bjöds vi in till en fantastisk show! De polska eleverna inledde med att visa en Power Point presentation som gav en historisk tillbakablick på Polens relation till och med Sverige. Presentationen avslutades i nutid och med att eleverna å skolans vägnar önskade på ett framtida gott samarbete och utbyte med oss från Tyringe skola, i vårt Comenius-projekt. Sedan fortsatte showen med sång och dansnummer och som publik fick vi sjunga med i en Roxette-sång – på polska!
Fredagen den 19 september
Samling 06.00 för gemensam frukost och därefter avfärd kl 07.00 till Dzialoszyn. Det var dags att besöka vår kontaktskola.
Bussfärden var lång, ca 3 timmar, och lugn, eftersom många passade på att vila sig en stund.
Väl framme hälsades vi välkomna av en mindre välkomstkommitté bestående av
några elever, lärare och skolans rektor. De var formellt klädda och hade förberett en guidad tur på engelska för vår skull. Det var eleverna som guidade. De berättade om skolan och dess grundare Marie Curie och visade oss runt i olika lokaler. Standarden på skolan och dess material skilde sig nämnvärt från det vi är vana vid. Nu är vi ju väldigt lyckligt lottade i Tyringe, som har en nyligen renoverad skola, med fina, moderna lokaler och hög standard på teknisk utrustning.
Efter rundturen på skolan åkte vi gemensamt till ett mindre slott i närheten, som återuppbyggts efter kriget och nu utgjorde stadens kulturhus. Vid ankomsten mottogs vi av elever som målade polska flaggan på våra kinder (själva hade de svenska flaggor på sina kinder) och därefter bjöds vi på en lättare fika, bestående av goda, polska bakverk och kaffe eller the. Sedan bjöds vi in till en fantastisk show! De polska eleverna inledde med att visa en Power Point presentation som gav en historisk tillbakablick på Polens relation till och med Sverige. Presentationen avslutades i nutid och med att eleverna å skolans vägnar önskade på ett framtida gott samarbete och utbyte med oss från Tyringe skola, i vårt Comenius-projekt. Sedan fortsatte showen med sång och dansnummer och som publik fick vi sjunga med i en Roxette-sång – på polska!
Avslutningsvis höll stadens borgmästare ett tal och tackade oss för vårt besök och önskade oss välkomna åter. Vi tackade för oss och överlämnade presenter, med anknytning till Sverige; en bok om Sverige, en svensk flagga och en pepparkaksform med medföljande recept på svenska pepparkakor. Vi hade inte planerat något framträdande från vår sida, men efter det fina program som vi fått serverat ville vi även bjuda på något, något typiskt svenskt. Vi svenskar intog alla scenen och bjöd på svensk sång och dans; ”Här kommer Pippi Långstrump” och ”Små Grodorna”.
Efter en lång bussfärd hem avnjöt vi en gemensam middag på hotellet och sedan var ännu en händelserik dag slut.
Lördagen den 20 september
Sovmorgon och samling 07.00 för gemensam frukost. Sedan packade vi det sista och bar ut våra väskor till bussen. Det var dags att göra en sista ”utflykt” innan bussen skulle ta oss till flygplatsen för avfärd hemåt.
De blev en kort bussfärd och efter endast 20 min senare var vi framme: Dags att besöka den berömda och enormt stora saltgruvan; . Även här hade vi beställt en guidad tur, denna gången fick vi dock turen på engelska, så nu fick vi en språklektion på köpet.
Vi begav oss ner i gruvan med hiss. Där tog vi oss runt i gångar och på trappor och vi befann oss till sist på 135 m djup. Guiden berättade gruvans historia för oss och tog oss på en tur från dåtid till nutid. Vi gick genom 35 rum och fick se många vackra skulpturer som gav oss en historisk bild av hur man arbetat i gruvan förr i tiden. Gruvan innehöll även små kapell, men också en större kyrka och en balsal, som pryddes av kristallkronor av salt. Allt i gruvan var byggt av salt och man fick gärna smaka på väggarna. Guiden uppmanades oss dock, på skämt att inte äta mer än 5kg var och det avstod vi gärna ifrån.
Efter en lång bussfärd hem avnjöt vi en gemensam middag på hotellet och sedan var ännu en händelserik dag slut.
Lördagen den 20 september
Sovmorgon och samling 07.00 för gemensam frukost. Sedan packade vi det sista och bar ut våra väskor till bussen. Det var dags att göra en sista ”utflykt” innan bussen skulle ta oss till flygplatsen för avfärd hemåt.
De blev en kort bussfärd och efter endast 20 min senare var vi framme: Dags att besöka den berömda och enormt stora saltgruvan; . Även här hade vi beställt en guidad tur, denna gången fick vi dock turen på engelska, så nu fick vi en språklektion på köpet.
Vi begav oss ner i gruvan med hiss. Där tog vi oss runt i gångar och på trappor och vi befann oss till sist på 135 m djup. Guiden berättade gruvans historia för oss och tog oss på en tur från dåtid till nutid. Vi gick genom 35 rum och fick se många vackra skulpturer som gav oss en historisk bild av hur man arbetat i gruvan förr i tiden. Gruvan innehöll även små kapell, men också en större kyrka och en balsal, som pryddes av kristallkronor av salt. Allt i gruvan var byggt av salt och man fick gärna smaka på väggarna. Guiden uppmanades oss dock, på skämt att inte äta mer än 5kg var och det avstod vi gärna ifrån.
Kristallkrona gjord av salt!
Efter en rundvandring på ca två timmar tog vi farväl av vår duktiga guide, som berättade för oss att vi nu fått se 2% av gruvan. (Då först insåg vi nog hur stor gruvan var!) Sedan var det dags att åka till flygplatsen.
Kl 20.30 var vi hemma i Tyringe igen. Flygresan och bilturen från Sturup hade förlöpt utan problem och vårt resa var över!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar