Bokcirkel: "Människohamn"

Var i fredags på bokcirkelträff. (Tack Petra för god mat och gott vin!)
Boken vi läst och som diskuterades var: "Människohamn" av John Aijvide Lindqvist.

"Människohamn" behandlar ett svårt ämne: Att förlora ett barn. En förälders värsta skräck och i "Månniskohamn" slås livet i sönder för pappa Anders, från den dagen då dottern Maja försvinner. Men "Människohamn är även en bok om starka krafter, bortom vår kontroll; Om den otyglade naturen, om livet bortom detta och om en människas styrka och vilja; att göra allt för sitt barn!

Vi var alla enade om att språket i boken är vackert och att Ajvide är en mästare på att bygga upp obehagliga stämningar som lämnar läsaren frågande, med en obehagskänsla i magen. Ajvide får oss att förstå att något skämmande finns och verkar, men drar ut på det och lämnar inga självklara förklaringar.

Ajvide är en otrolig historieberättare och i "Människohamn" skildrar han kustlandskapet, fiskesamhället och dess invånare med en sådan de talrikedom att man kan känna doften av havet och fisken, och höra ljudet från flakmopparna.

Ajvide målar upp personporträtt och ger oss en bild av fiskesamhällets olika invånare genom historiska tillbakablickar. Vi är i bokcirkelgruppen överens om att "Människohamn" varit en fantastisk bok, även utan "skräckelementet" och vi önskar att Ajvide någon gång tar en avstickare från skräckgenren för att kanske skriva en historisk roman. Inte för att vi inte gillar hans "skräcklitteratur", utan för att vi anser att hans språk och berättarstil skulle passa bra även inom andra genrer.

Vi rekommenderar vamt "Människohamn".
Läs även "Låt den rätte komma in" och "Hanteringen av odöda".