I förra veckan slutade ÄNTLIGEN min mans gamla klockradio,från 80-talet, att fungera! Halleluja! (Denna hiskeliga "tingest" i gråmetallick, med självlysande siffror, stor "ratt" och kassetbandsfunktion!) Många är de nätter då jag legat vaken, kvallsvettig -orolig över hur mycker strålning jag för stunden utsatts för.
Varför har jag då inte bytt ut denna 80-talsrelik tidigare, kanske du undrar? Posters, pokaler och gamla prydnadssaker, har för längesedan förpassats till lådor på vinden, men inte klockradion. Sanningen att säga, så har jag inte haft hjärta att ta denna "tegelsten"(för tung och stor var den) ifrån honom. Jag har inte kunnat förneka honom detta sista minne från hans tonårsrum.
Nåväl! Nu är den lilla, söta "Retro" klockradion ovan inköpt och installerad. (Från Claes Olsson, för en billig peng!) Frågan är då vad som är viktigast: FORM eller FUNKTION?
Min man upptäckte ganska snart att vår nya, gulliga, lilla sak:
Inte har några självlysande siffror, inte har någon snoozefunktion och man måste ställa om alarmet varje kväll. Man man, som är tekniker, vägrar (som många andra män, antar jag) att läsa instruktionsboken och trycker, varje kväll, på måfå, minst 17 gånger, för att sätta på larmet. (Jag har läst på och vet att det går att fixa med tre tryck!) Att vi inte kan vakna LUNGT OCH SKÖNT med snooze, tycker han dock är det största problemet! Ska han säga, vars uppfattning om att vakna lugnt och skönt är att få en arnbåge i ryggen! För, så gott JAG kan minnas, så var det endast JAG som vaknade till snoozefunktionen på vår gamla relik!
Form, framför allt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar